Förebyggande Skötselstrategier på Värpinge

ur ett CSR-perspektiv

Förord

Flygfoto över Värpinge Golfbana, fotograferingsdatum 2007-06-11.

Värpinge Golfbana i västra delen av Lund är en 9 hålsbana anlagd på väldränerad klass 10+ jordbruksmark. Hela området är översållat med arkeologiska fynd och ligger som en buffert mellan stad och slätt. Driving rangen anlades 1991 och tankarna på en bana föddes i mitten av 1990-talet. Lund är en mycket miljömedveten stad och det har hela tiden varit ett naturligt förhållningssätt att ekonomiskt och ekologiskt uthålligt förvalta och förädla marken utan att förbruka den (permakultur), med ett stort mått av socialt ansvar . En multifunktionell golfbana är alltså ett medel, inte ett mål i sig själv.

I samband med att planerna blev mer konkreta togs 1998 kontakt med den amerikanska miljöorganisationen Audubon International och banan blev medlem i dess miljöprogram för golfbanor, ACSP.

Bakgrund

Audubon International´s program för golfbanor, ACSP (Audubon Cooperative Sanctuary Program) föreskriver IPM (Integrated Pest Management) och BMP (Best Management Practice) som ”röd tråd”.
Då det viktiga för Värpinge är att ekonomiskt, ekologiskt och med socialt ansvar uthålligt förvalta marken innebär det att IPM endast är en del av helheten. Andra viktiga delar är till exempel multifunktionalitet, den biologiska mångfalden, vattenanvändning/-kvalitet och landskapsbilden.
Vid planeringen av banan har vi försökt bygga in så många kvaliteter, så tidigt och så naturligt som möjligt. Banan är en privat kommersiell anläggning med en idrottsförening med medlemmar, som ”håller till” där. Det finns ingen bankommitté utan alla skötselbeslut tas av Greenkeeper och banägare, vilket gör att banan är ”huvudpersonen”, inte enstaka medlemmars spelintresse. Nyttjanderättsavtalet med klubben är också skrivet med banans bästa i åtanke.

IPM från grunden

Förebyggande Växtskydd på Värpinge börjar redan vid planeringen av banan och anläggningen.
Banan är dimensionerad för ca 40-50 000 ronder per år och alla ytor har därför genomtänkta mått från början; tee-ytor ca 400 m2 i genomsnitt (gula större än blå och röda) och greenytor ca 500 m2 i genomsnitt.
Värpinge har ett helt öppet läge med mycket sol och vind; vitala delar för en framgångsrik IPM-strategi. Exempelvis har greenonduleringar som vetter mot nordväst i möjligaste mån undvikits.
Greenerna är, som några av Sveriges absolut första, uppbyggda strikt efter USGA´s rekommendationer med material från Baskarp Sand, som noga analyserats och godkänts av European Turfgrass Laboratories (ETL) i Stirling, Skottland. I samband med leveranserna till banbygget togs kontinuerliga prover både från Baskarps sida och från vår sida för att säkerställa homogeniteten i greenuppbyggnadsmaterialet. All greenanläggning finns dokumenterad både som digital videofilm och vanliga fotografier.
Uppbyggnadsmaterialet har en mycket hög vertikal infiltration (232 mm/timme i lab-analys innan sådd), lågt pH-värde (5-5,5), samt en väl avvägd porfördelning mellan vattenfyllda och luftfyllda porer. Materialet består av sand, höghumifierad torv och matjord (med en liten inblandning av trädgårdskompost).
I samband med anläggningen slammades lokal, biologiskt aktiv, lerjord upp i bevattningsdammen för att snabbt få igång mikrolivet i greenerna. Allt detta för att ge gräsets rötter de bästa förutsättningarna. Ett gräsrötternas paradis. Under greenuppbyggnadsmaterialet ligger ett noggrant utlagt dräneringslager av 2-4 mm kross, som i analyser visat sig ge upphov till den eftersträvade sk. ”hängande vattenpelaren” vilket i sin tur ger de karakteristiska egenskaperna för en USGA-green.
Det skapas en ”vattenbank” för gräset i nedre delen av greenbädden på ca 40-50 mm vatten, som inte dräneras ur. Varje green har en inspektionsbrunn bl.a för kontroll av att funktionen med den hängande vattenpelaren verkligen fungerar i praktiken; vi kan konstatera att det gör den. Det kommer inte en droppe vatten ur greendräneringarna under säsong, såvida inte vi vattnat för mycket eller det regnat mycket och vattenbanken är full.
Bevattningen är dimensionerad för att utnyttjas så sällan som möjligt men när den väl används så har den en mycket hög kapacitet och kan ge alla greenerna ca 35-40 mm under en natt, en rejäl sk. rotblöta. Stamledning är lagd i slinga för jämnt flöde och tryck. Även ledningarna runt greenerna ligger i slinga av samma anledning. En av bevattningspumparna är frekvensstyrd för mjukare gång i systemet. Spridarna är placerade i triangelförband och har testats i drift för både tryck och spridningsbild. Spridarmunstycken har anpassats till avståndet mellan spridarna, vilket är mycket homogent på varje enskild green.
Bevattningsvattnet är testat och håller aningen för högt pH-värde för att vara optimalt i längden. Förhållandet och framtida åtgärder är under utredning och vi kommer att på något sätt försöka sänka pH-värdet till 6-6,5.
Gräset är en blandning av Seaside II, L93 och Providence; tre moderna krypvenssorter av typen ”medium-density”. De är valda därför att de kommer från och passar bäst i nordliga maritima klimatzoner; enligt NTEP-försöken (National Turfgrass Evaluation Program). Sorterna är också utseendemässigt lika, men olika genotyper. De är motståndskraftiga mot svampangrepp och inte särskilt thatchbildande samtidigt som de är synnerligen bra att putta på; också enligt NTEP-försöken.

En tidig junimorgon 🙂

Förebyggande Växtskydd vid skötsel

I princip alla skötselåtgärder vi gör syftar till att stärka gräsets egen motståndskraft och minska stress, om möjligt gärna på bekostnad av dess ”konkurrenter” och ”fiender”.

• Vi vinterstänger hela anläggningen från november till mars; när gräset inte är i tillväxt kan det det inte reparera sig! Eftersom vi dessutom har lätt lerig jord och mycket daggmaskhögar på fairways under vintern får vi in en hel del ogräsfrön på greenerna via golfarnas skor; det vill vi inte.
• Vi klipper inte de packningskänsliga delarna av banan när jorden är vattenmättad.
• Vi skonar greenerna genom att sätta flaggan kort i slutet av säsong.
• Vi slipar knivarna på klipparna på hösten inför dom sista klippningarna för att få så fina snitt som möjligt och därigenom minska risken för svampangrepp under vintern.
• Vi använder kontinuerligt spegel för att analysera hur vår klippning blir i praktiken.
• För gräsets bästa singelklipper vi varannan dag med Toro´s Flex 21, som ger en extremt välklippt yta och rollar varannan dag med Tru-Turf-vält. Allt för minsta möjliga stress på gräset
• Vi väljer klipphöjd efter Stimpvärde i första hand (8,5 – 10 fot); är gräset stressat så styr dock det klipphöjd och frekvens.
• Vi dressar greener och tee´s frekvent med en liten mängd ren sand; och skiftar mellan borste och tallrikar på vår TyCrop 300 beroende på mängd och tillfälle.
• Vi daggar av med manuell borste på green för att hålla ytan så torr som möjligt.
• När vi inte daggar av på green så vattnar vi bort dagg och bladexudat med en kort bevattning tidigt på morgonen.
• Vi använder nedbrytbara avdaggningsmedel.
• Vi sprutgödslar frekvent med järnsulfat, kaliumfosfit och Aminosol, i övrigt använder vi inga sk. ”HokusPokus”-medel.
• Vi försöker med vår bevattning se till att greenytan är fuktig under så korta perioder som möjligt. Exempelvis vattnar vi sällan men gärna så mycket som möjligt vid varje tillfälle. Rotblöta gäller = ca 30-50mm.
• Speciellt på våren och försommaren försöker vi dra ut på bevattningsintervallen för att gynna etableringen av en stor och djup rotvolym.
• Den som flyttar hålkopp är samtidigt ”scout” och kontrollerar greenens dagsaktuella kondition samt analyserar pluggen med hänsyn bl.a till vattenbehov.
• Vi byter inte hålkopp samtidigt med greenklippning just för att hålbyte och scouting ska få vara ett mycket viktigt jobb.
• Vi försöker lufta, vertikalskära och borsta med jämna intervall när gräset är i bra tillväxt för att passa på att få det tätt.
• Vi varierar arbetsdjup vid djupstickluftning för att undvika tydliga skiktbildningar.
Vi luftar greenerna med vår Toro Hydroject med jämna intervaller
• Vi undviker vertikalskärning vid vitgröens uttalade blomningar.
• Vi pluggar manuellt bort vitgröe, rotdödarangrepp och krypnarv.
• Vi sår in skadade områden så fort som möjligt för att försvåra för vitgröens invandring. Den kommer nog ändå, men vi behöver inte skicka ”inbjudningskort”

Erfarenheter

Efter 17 säsonger utan användning av kemiska bekämpningsmedel kan vi säga att man kan driva en bana utan dessa med än så länge rimligt bibehållen kvalitet. Våra erfarenheter av IPM är enbart positiva.
Vi har hanterbara problem med snömögel på senhöstarna men även om gräset ser helt dött ut så finns det levande plantor, som reparerar sig ganska snabbt på våren. Vi stänger anläggningen under vintern och ägnar då inte tid åt att göra greenerna spelbara och fina.
På sommaren har vi ringa problem eftersom vi hitintills varit uppmärksamma på gräsets stresstecken och reagerat på dessa.
Troligen blir det kampen mot ogräsen som blir den stora utmaningen i det längre perspektivet. Vi ser problem på fairway och semiruff med maskrosor och vitklöver och arbetar mycket aktivt med detta. Under 2010-2014 genomförde vi därför i samarbete med SGF, Köpenhamns Universitet och Toro ett praktiskt försök finansierat av STERF med mekanisk ogräsbekämpning, som har fallit mycket väl ut. Vi har stängslat hela banan för att integrera fåren i banskötseln och få hjälp att hålla ruffar/semiruffar på rätt höjd och tjocklek. Fåren ger även en helt ny insektsfauna på grund av betningen och fårens träck

Länkar som vi funnit särskilt användbara

• www.ntep.org – Amerikanska sortförsöken för Turfgräs
• www.etl-ltd.com – Jordprovningslaboratorium i Skottland
• www.usga.org/green/index.html – Am. Golfförb. Bansektion
• www.stri.co.uk – Turfgräsinstitut i Bingley, England
• www.audubonintl.org – Audubon International
• www.golfecology.com – Committed to Green
• www.gcsaa.org – Amerikanska Greenkeeperorganisationen